Historien om en stol

”En strålande sommardag stod jag med några av eleverna och gonade mig i det milda ljuset , som genom famntjocka medeltidsmurar flödade in i sakristian i Finnströms gamla kyrka på Åland. Jag sträckte min höga och breda rygg, ty det var självaste ledaren för Ålands närbelägna folkhögskola förlagda hemslöjdskurser som gav mig detta fina vitsord och nu uppdrog åt en stockholmspojke att göra en noggrant måttsatt ritning av hela min person.
Gosse tänkte jag, ge nu bara noga akt på hur jag är byggd.

Sits måste alla stolar ha – men för pinnstolen är sätet rent av huvudsaken för stolens hela uppbyggnad. Det massiva träsätet ger inte bara sitsyta utan också stadigt fäste för däri tappade ben och ryggpinnar vilket allt i detalj bestämmer ett fint pinnstolssätes plan och utformning. Mitt säte förvandlades under min skicklige pinnstolsmakares händer från en otymplig tjock plankfyrkant till denna stramt skönt holkade sätesskål. Lägg märke till hur tjock virket är där ben och ryggpinnar tappats in och hur de tunnats ut mot kanterna för att sitsen inte skall se klumpig ut. Se hur tapphålen för ben och ryggpinnar borrats så långt från ytterkanten, att sitsen inte spräcks av påfrestningen och hur denna indragning framtvingar den utspänning av ben och ryggpinnar som ger ryggen bredd och benen stadigt golvfäste. Ryggens toppstycke och underredets kryss sammanhåller och stadgar konstruktionen, så att hela jag blir ett välberäknat spännverk av smäckra. I sätet förankrade lemmar. Ryggen får svikt och styrka genom pinnarnas avtunning i avsatser
uppåt och bildar ett starkt, fjädrande och bekvämt stöd. Och titta så fina ben jag har!- svarvningens kurvatur berättar för ögat hur benen bär uppåt från golvet. Ja, den gamle mästersvarvaren har ingjutit i mig sin kärlek och medärvda handaskicklighet. Jag står inte här som en död tingest, men växer likt ett pinnstolsblomster från sakristians stengolv och ljuset spelar kring min smäckra och rundade lekamen, som till trygg vila inbjuder trötta människor.
Och tänk nu kommer jag få barn i tusental. Den kommer stamma från den världsberömda stolafabriken STOLAB och göras för maskin för nutidsmänniskornas små krypin. Därför är ryggen två pinnar smalare och sätet likaså förstås. Borta är sittplatsens svingande breda linjeföring. Borta är svarvningens lika rytmiska uppdelning. Barnen har blivit renodlade för maskintillverkning och satta på avsmalning för att passa tidens bordsskick. Men jag behöver inte skämmas för ungarna. Spänsten , förnämiteten från sakristian och den vänliga tjänstvilligheten har de kvar. Och därför tackar jag.”

Ur Carl Malmsten hel och hållen av Eric Wennerholm